onsdag, november 28, 2012

Damn you if you do...

Idag kör Expressen en nyhet på Lärarnas tidnings granskning av vilka betyg ministrarna och andra toppolitiker hade i gymnasiet, kombinerat med en analys av statsvetaren Jenny Madestam. Hon menar att Annie Lööfs toppbetyg kan vändas emot henne medan Anders Borgs etta i matte kan vara en tillgång.

Fantastiskt.

Visst kan det vara så att "[v]äljarna undrar vad hon gjort annat än att sitta med näsan i böckerna" och får svårt att identifiera sig med henne, men det är ju inte direkt upplyftande att det skulle kunna vara korrekt heller. För mig är det obegripligt att man skulle prioritera möjligheten att identifiera sig med en politiker före hens kompetens och åsikter. Det är ju något som är väldigt fel om man röstar på någon i ett val utifrån hur lik man är personen och inte hur lika åsikter man har.

Dessutom är det lite lustigt att det verkar lättare för folk att i så fall identifiera sig med "fick etta i matte och tog revansch genom att bli finansminister" än "jobbade hårt under gymnasiet". Kan det vara så att måttstockarna inte är desamma för Lööf och Borg av någon helt irrelevant anledning kanske..?

tisdag, november 27, 2012

Vad jag tror att Erik Bengtzboe menar

Igår skrev Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe på DN Debatt. Sedan dess har den varit föremål för rätt intensiv diskussion, kanske framförallt på twitter.

Det är inte så konstigt egentligen, för den är tyvärr inte utmärkt skriven - men jag har ändå läst den tre gånger nu och tänker att det kan vara värt att försöka stolpa upp vad jag tror att det är Bengtzboe försöker säga. Man skulle kunna säga att om jag hade skrivit den här artikeln så hade den sett ut ungefär så här:

"Begreppet ‘borgerligheten’ har länge varit ett relevant samlingsnamn för konservativa, liberala och mellanliggande politiska strömningar i Sverige. Man har varit en enad front mot den socialistiska politik som allt för ofta och länge styrt vårt land. I valet 2014 kommer vi dock att ha en generation av förstagångsväljare som knappt minns det socialdemokratiska styret. Vi måste se till att vi inte stöter bort denna generation genom att använda förlegade uttryck som har en helt annan innebörd för oss som är unga idag än vad de betyder för vår föräldrageneration.

För den som är ung dag betyder borgerlig inte liberal eller konservativ. Faktum är att ordet är mindre förknippat med politik än vad det är med livsstil. För oss beskriver det snarare en identitet förknippad med kristallkronor, pärlhalsband och sjurättersmiddagar än en motståndsrörelse till socialismen. Det är därför inte konstigt att färre unga också identifierar sig med uttrycket - man upplever inte att ens vardag utspelar sig i någon sorts borgerlig livsstil, och man drömmer inte om att den ska göra det heller.

Unga idag saknar för den sakens skull inte koll på ideologierna. Vi är väl insatta i vad de liberala och konservativa idéerna har för grund, och att det är de som har lösningarna på de problem som vi möter i vardagen idag. Risken med att lägga allt för stor tonvikt vid att kalla oss för borgerliga är densamma som Socialdemokraterna har när de bara kallar sig arbetarparti och glömmer att begrepp förändras. Vi fastnar i gamla hjulspår, gamla strider och väljarna kommer att straffa oss för det. Vi behöver en politik för framtiden som bygger på liberala och konservativa idéer - inte en politik som är så rädd för framtiden att den inte vågar genomföra de reformer som är nödvändiga. Ska vi kommunicera att vi har en modern och framtidsinriktad politik kan vi heller inte använda oss av ord som förknippas med bakåtsträvande.

Det är därför dags för Nya Moderaterna att våga fortsätta sin förnyelse och överge etiketten borgerlig. Vi är ett parti som vilar på liberala och konservativa idéer, och vi ska prata om vilka lösningar vi har på vardagsproblem - inte alienera unga människor."


Sen kan man självklart ha synpunkter på de åsikter som Bengtzboe framför. Adam Cwejman, exempelvis, anför att det kanske vore klokare att ägna sig åt att säga något om vilka lösningar som liberala och konservativa idéer erbjuder de samhällsproblem vi ser idag. Johannes Forssberg kritiserar, förutom språket, ambivalensen mellan liberalism och konservatism och bristen på verkligt politiskt innehåll. Jag håller helt med bägge två om att det vore bättre att diskutera faktiskt politik, och dessutom gärna vilket utbyte liberalism och konservatism verkligen har av varandra - och vilket de ska ha i framtiden. Jag har dock svårt att se Bengtzboes artikel som ologisk. Om jag har tolkat hans budskap rätt så framstår snarare syftet som glasklart och, för Moderaternas del, klokt rent taktiskt.

Moderaterna aspirerar nämligen nu för tiden på tydlig mittenposition i svensk politik. En väldigt viktig uppgift för ett sådant parti blir självklart att inte alienera väljare. Tror man att unga väljare har svårt att se poängen med ordet borgerlighet, och kanske till och med drivs bort av det, så är den här debattaren inte konstigare än Schlingmanns beryktade klädkodsutskick. Det syftar till att göra Moderaterna mer vardagsnära och lättare att identifiera sig med, och tja, ärligt talat, medan Kristdemokraterna säkerligen skulle förlora stort på att sluta kalla sig borgerliga så kan det utan tvekan vara ett gott råd som Bengtzboe ger sitt parti.

Det som däremot är obegripligt är forumet och antalet tecken han behöver för att (försöka) förklara det. Kan det vara så att medlemmarna i Moderaterna slutat läsa nyhetsbreven? Eller försöker Bengtzboe bara positionera sig som en ny Schlingmann?