söndag, november 18, 2007

Om reklam, dubbelmoral och värdet av en fri marknad

Idag rapporterar SvD:s näringslivsdel, E24 att reklamavbrotten kan komma att bli fler. Man börjar med att konstatera att "[m]ånga känner igen irritationen som sprider sig när det bryts för reklam under långfilmens mest spännande scen". Jag håller inte med. Jag känner däremot en enorm irritation när man ska titta på en film på SVT - plötsligt måste man missa en bit av den för att springa på toa, hämta mer snacks eller ställa undan mjölken innan den surnar. Jag älskar reklamen i de kommersiella kanalerna. Inte nog med att jag garvar mer åt ICA-reklamen än åt många TV-program, man får tillfälle att göra saker. Sträcka på benen, till exempel. I dagens hälsofixerade samhälle borde det ju ses som något väldigt positivt. Man kan också slå på textTV och kolla om något särskilt hänt eller vad som sänds i andra kanaler. Man hinner kolla sin mail. Jag hinner springa ner till Nära Livs i huset bredvid och köpa lite pepparkakskola. Herregud, ge mig gärna fler reklampauser!

Inte ens SVT sänder ju program i ett sträck, nej, de tillåter också reklam - men enbart sådan som handlar om influencavaccin och hur "fri" koncernen är. Fri television, my ass. Du är inte fri att välja bort den, så mycket står klart. Har du en TV-mottagare är du nämligen tvingad att betala in TV-avgiften, skitsamma om du tittar på SVT eller TV över huvud taget. Att det är statligt administrerat motsäger ju lite vad som sägs på Radiotjänst i Kiruna AB:s hemsida, nämligen "tv och radio som är fria från kommersiella och politiska intressen".
Sen kan man ju också fråga sig vad som är poängen med SVT. Ska man visa program som inte fått genomslag i kommersiella kanaler? Fint, då är det ju bara att lägga ner saker med höga tittarsiffror. Sluta sända Svensson, Svensson och börja med en dokumentär om klarinettens beståndsdelar. Babben & co? Glöm det, för bred publik. Sa du Eurovision Song Contest?! Är du GALEN?! Det är ju jättemånga som gillar det! Nej nej nej, Rapport kan få vara kvar eftersom det måste ses som någon typ av nyhetsrapportering och därmed är allmänbildande, men Bolibompa kan man ju bara glöma. Förstår man inte vilken risk det är att barnen tror att Göran Persson är en snäll farbror när han får hoppa omkring med en kossa i TV på det där viset? Indoktrinering på hög nivå.

Att SVT över huvud taget lägger sig i debatten om barnreklam måste ju ändå ses som ett politiskt ställningstagande - och var det inte precis det som de inte skulle syssla med? Sen tycker jag hela grejen är löjlig. Barn får inte äga saker, det gör deras föräldrar, och det är föräldrarna som ansvarar för konsumtionen. Dessutom är det föräldrarna som ansvarar för vad deras barn ser på TV. Jag tror att det rör sig om en lathet hos föräldrar att inte uppfostra sina barn ordentligt så att man slipper höra illtjut vid godisdisken eller leksakshyllan.

Nåja, åter till att reglerna blir EU-anpassade så att staten får lägga sig mindre i hur mycket reklam en kanal får sända. Rädslan för att bli översköljd med reklam är tämligen obefogad, tack vare en fiffig sak som kallas marknad. Det är enkelt: om en kanal sänder mer reklam än tittarna kan tänka sig att se så förlorar den därmed tittarna och får lägga om sin strategi. Det är också så att ju fler tittare en kanal har, desto mer kan de ta betalt för reklamen och därav minskar behovet av att sända reklam. Sen finns det andra saker som är bra med reklam - till exempel gör den det lättare att överleva för små, specialiserade kanaler, eftersom konsumenterna inte behöver betala skyhöga priser för få titta på den.

Jag noterar också att det med anpassningen kommer TV-shop och program som Ordjakten att minska i sändningstid och istället kommer man att köra exempelvis Dr. Phil. Det är något jag välkomnar - jag har inte kunnat se programmet sedan jag flyttade till Flogsta, eftersom TV4+ inte finns i vårt kanalutbud. Förhoppningsvis börjar de köra programmet i den vanliga fyran.

Inga kommentarer: